De ortodoxa Sverigedemokraterna

Att folk skriver under på SD:s förslag om minskad invandring och att folk faller för deras flirtande med landsbygden är inte längre en nyhet. Men de som röstar på SD tycks vara förblindande; de ser inte deras ortodoxa tendenser.

Det är visserligen illa nog att inte se det cyniska och trångsynta i SD:s invandringspolitik, men om man nu röstar på SD, skriver man då också under på att samkönade äktenskap ska förbjudas? Skriver man då under på regelverk som kommer försvåra möjligheten för kvinnor att genomföra abort? Skriver man då under på att homosexuella inte ska få adoptera (för att “barn behöver en mamma och en pappa”)? Skriver man då under på att ensamstående inte ska få adoptera? Skriver man då under på att vi ska sätta gränser för hur provokativ konst får vara?SKA INTE KONST VARA PROVOKATIV?! Ultima Thule och liknande skräp provocerar mig, men jag köper inte upp albumen och bränner dem för det! Är det så bakåtsträvande SD:s väljare är?

När man inte kan argumentera om invandringen längre, eftersom SD:s väljare antingen förlorat allt vad empati heter eller för att de springer iväg gråtande i sina offerkappor så fort man protesterar mot deras politik (Neej, döda inte demokratin! Buhu! Yttrandefrihet! Buhu!), så måste det finnas andra saker man kan säga för att få dem att se det absurda i partiet; det ortodoxa och bakåtsträvande SD, som dessutom är rädda för det okända.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Åbågen – om att återvända hem

För ett par år sedan skrev jag en låt vid namn “Riverbend”, om min relation till hemtrakten. Nu har jag översatt den till svenska och skrivit om några av raderna. Jag hoppas att den ska kunna tala till den som har sitt hjärta i Västra Mälardalen. 

 

Där i mistelns land, där ligger åbågen
I dalens hjärta, en smaragd på en kedja av järn
Där minnen, som flingor av guld, virvlar upp och ner igen
Jag ska inte glömma varifrån jag kommer, en plats vid åbågen

Under örnens vingar, över den vida slätten
Kom jag åter för dem jag älskar, för att bli ung igen
Vinden stryker försiktigt mitt hår, som en gammal vän
I vaggan av allt som jag är, en plats vid åbågen

Vi flyter bakåt i tiden, hör sånger från sommaren
Genom en historiens ådra, som en spegel under solen
Stryker som andar längs gator från barndomen
En känsla av att tillhöra något, ett hem vid åbågen

Om än jag var instängd, besvikelsens kalla regn över staden
Om än min flackande blick var på flykt, bortom en krusning över vägen
Om än jag försvann så var du gjuten in i själen
Om än mitt ord föraktat dig, återvände jag alltid till åbågen  

Till dem som gav mig livet ger jag tacksamheten
Min stolthet är dygden av att ha ett hem
Mitt hjärtas rum var slutet, men är öppet nu, min vän
Du är välkommen in liksom du välkomnar mig hem till åbågen

Glöm inte varifrån vi kommer, en plats vid åbågen
Glöm inte varifrån vi kommer, ett hem vid åbågen

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Rasismen och logiken

Det finns så mycket man kan skriva om EU-valet och dess häpnadsväckande resultat. Av alla de känslor av ilska och sorg jag känner inom mig skulle jag kunna formulera en hel roman om varför det är skrämmande och hemskt att främlingsfientligheten tar sådana enorma kliv framåt. Däremot är jag inte säker på om det skulle göra någon skillnad i världen. Det gör kanske inte det här blogginlägget heller. Kanske leder det bara till ryggdunkningar från andra som är lika “PK” som jag själv. Helst av allt vill jag naturligtvis försöka hjälpa Europa att vända vindarna och att kanske påverka dem som ligger och skvalpar i ett politiskt vakuum, som ännu inte vet var de står eller var de vill stå.

En färsk studie, publicerad i Psychological Science, visar att personer som står för konservativa, nationalistiska och rasistiska åsikter generellt sett har lägre intelligenskvot än mer liberalt orienterade personer. Jag tänker inte påstå att detta är någon slags universell sanning, men jag vill försöka formulera mig utifrån den teoribildning som finns kring studien. Psykologiprofessorn Dr. Gordon Hodson menar att världen och verkligheten är så invecklad och komplex att personer med relativt låg intelligenskvot tenderar att vilja kategorisera sin verklighet för att helt enkelt göra den mer greppbar. På så sätt skulle man kunna säga att rasismens logik är byggd på kategoriseringar. Det ska vara enkelt att läsa av verkligheten, att kunna se statistiken svart på vitt (i dubbel bemärkelse hehe), att kunna se att en viss minoritet är överrepresenterad i förhållande till vissa brott eller dylikt.

Det kanske inte är något nytt att rasismen bygger på kategoriseringar, varken för den som är PK eller för den som själv är rasist. Men hur väl håller logiken egentligen? Nu tänker jag lämna PK-språket bakom mig för en stund.

Låt oss säga att en muslimsk man våldtar en ung svensk tjej. Fruktansvärt naturligtvis. Hur sker kategoriseringen utifrån detta? Vad vet vi om förövaren och offret? Jo, vi vet att förövaren är en muslim och att offret var en ung svensk tjej. Superenkelt! I detta läge är det så lätt för rasister att tala om muslimer som ett hot, rasister såsom exempelvis Jimmie Åkesson och Björn Söder (http://nyheter24.se/maktkamp24/769527-16-vidriga-asikter-som-europa-rostade-pa-och-du-borde-kanna-till). Idag har Islam ca 1,5 miljarder anhängare världen över. Det är en stor grupp. Dock inte tillräckligt stor för att man inte ska kunna dra alla över en kam.

Låt oss säga att en svensk man i 50-års åldern våldtar en ung svensk tjej. Hur ska vi nu kategorisera detta? Vi har en man i 50-års åldern och en ung svensk tjej. Hmm… svårt. Vem ska vi hata på? Jo, naturligtvis ska vi hata på mannen i 50-års åldern. Men med rasismens logik borde vi egentligen hata på alla män i 50-års åldern. Enligt Statistiska Centralbyrån finns det ca 250,000 män mellan 50 och 54 i Sverige idag. Men denna kategorisering förekommer ju inte. Det vore ju helt absurt! “Jag gillar alla svenskar, förutom alla män som är mellan 50 och 54!”

Det är lite lustigt, för muslimerna utgörs av 1,5 miljarder människor. 1,500,000,000 skrivet i siffror. Svenska män mellan 50 och 54 år utgörs av 250,000 människor. Ändå så är det mer rimligt att se alla 1,5 miljarder muslimer som vidriga våldtäktsmöjliggörande barbarer än att se 250,000 svenska män i 50-års åldern som detsamma. Trots att svenska män mellan 50 och 54 år är en betydligt mindre och mer specifik grupp! Är det inte lite lustigt?

Att tala om muslimsk invandring som ett hot mot Sverige (som Sverigedemokraterna i stor utsträckning gör) är lite som att tala om sjukdom som en dödsorsak. Typ såhär:

– Vad var det som dödade din pappa?
– Det var en sjukdom.

Istället för:

– Vad var det som dödade din pappa?
– Det var elakartad lungcancer av typen Carcinom.

Det här inlägget handlar inte specifikt om våldtäkter eller muslimer, även om det just i detta inlägg får stå för förenklingen av resonemangen. Det handlar om rasismens och nationalkonservatismens fullkomligt idiotiska logik. Det handlar om Sverigedemokraters förmåga att stirra sig blinda på siffror och kategorier. Och ja, detta är i allra högsta grad ett inlägg som är anti-Sverigedemokraterna och anti-rasism. Ja, det kanske även är, som man säger, PK! Men inte för att det bara ska vara så, att man bara ska tycka så här för att vara PK, eller för att man borde vara mot Sverigedemokraterna. Nej, det här inlägget handlar om sunt förnuft, medmänsklighet och enkel logik!

Tack och hej!
/Jonas

Posted in Uncategorized | 1 Comment

Människor som är rädda för andra människor…

Jag har haft spindelfobi så länge jag kan minnas. Jag vet inte riktigt varför, men det kryper i mig när jag ser detta skoningslösa rovdjur med alldeles för många ben. Rysningarna vandrar längs ryggraden och utlöser ibland okontrollerade ryckningar eller läten som uttrycker den skräck och obehag jag känner när en tillräckligt stor spindel kommer innanför min personliga trygghetszon. Det finns ett antal olika psykologiska teorier som söker att förklara varför fobier som denna uppstår. En av dessa teorier rör klassisk betingning. Det något kontroversiella och ifrågasatta experminentet “Little Albert” utgör ett utmärkt exempel.

Experimentet utfördes av John B. Watson och Rosalie Rayner vid John Hopkins University. Experimentet gick ut på att den elva månader gamla pojken Albert fick en råtta placerad bredvid sig. Alberts första naturliga reaktion var nyfikenhet. Men Watson och Rayner skapade ett högt och otäckt ljud så fort Albert försökte röra vid råttan. Detta upprepades flera gånger och till slut började Albert gråta av rädsla vid bara åsynen av råttan. I mitt fall, med spindelfobin, kan det nog handla om att min kära mor är rädd för spindlar. Förmodligen har jag i min barndom sett min mor, denna förebild som ska symbolisera styrka och trygghet, uttrycka rädsla inför denna åtta-beniga varelse, varpå jag själv matats med uppfattningen om att spindeln är farlig. Den måste vara väldigt farlig, eftersom att min egen mor, som är så stor och stark, blir rädd för den. Nu ska jag tillåta mig själv att dra drastiska paralleller, men som tyvärr inte är gripna ur luften.

I veckans nyhetsflöde har vi fått ta del av en väldigt mörk sanning. Om inte, så har ni säkert sett spår av debatten som väckts på sociala medier. Det handlar om rädsla, men inte om människor som är rädda för spindlar, utan om människor som är rädda för andra människor. I villaområdet Glasberga i Södertälje så lever ett gäng medelsvenssonfamiljer i en klassisk svensk idyll. De har investerat i trygghet åt sina barn, och räknar med att det ska hålla dem borta från omvärldens alla eventuella faror. Nu planeras ett LSS-boende, för autistiska personer och personer med Downs syndrom, att byggas i området. Självklart ska alla behov tillgodoses och som goda människor gör vi ju allt för att hjälpas åt, inte sant? Tydligen inte. Nu motsätter sig flera boende i villaområdet Glasberga dessa planer och vädjar om att slippa få sitt kära, trygga bostadsområde belamrat av ett hus fullt med mongoloider. Så uttrycker de sig inte riktigt, men det tycks vara den attityden som gömmer sig under ytan. Några av de boende i området motiverar sin motstridighet med att hävda att detta LSS-boende kan innebära en fara för deras barn. Här är två citat från boende i Glasberga (det är inte ett skämt):

“Vi har jobbat och slitit hårt i hela våra liv för att till slut kunna uppfylla våra drömmar om att kunna äga ett boende i ett fridfullt område…
…där våra barn kan gå på dagis och skola och växa upp i en fridfull och trygg miljö utan kontraster som förvirrar områdets och barnens framtid.”

“Vi kommer inte att våga ha våra barn lekande utomhus om inte vi är med dem, för vi vågar inte att riskera att någon av dessa (stackars) mentalt störda ungdomar (som behöver all hjälp som dem kan få, detta kan dem få däremot någon annanstans) skulle göra något som dem inte kan styra över så som att gud förbjude kidnappa, våldföra sig på barn i området vilket har hänt och händer fortfarande olyckligtvis.”

*Snyft*

Jag vet inte var jag ska börja i denna ocean av dumhet och inskränkthet. Jag tror jag lämnar ute min ilska och håller mig till den röda tråden; återkopplingen till min spindelfobi. Jag vill inte tro att dessa människor i Glasberga nödvändigtvis är onda människor. Men jag är ganska så övertygad om att de är väldigt rädda människor. Liksom min mor var och har förblivit rädd för spindlar, har dessa människor varit och förblivit rädda för människor som inte är som de själva. Förmodligen har de fått höra skräckhistorier om annorlunda människor från sina föräldrar, som i sin tur hört det från sina föräldrar. På så sätt har de utvecklat en rädsla för det som är annorlunda och obekant, precis som lille Albert blev betingad att vara rädd för råttor. Kanske är de även rädda för homosexuella, bisexuella och transsexuella personer. Kanske är de även rädda för invandrare. För det är ju också annorlunda människor, människor som inte beter sig som oss andra, vi som har fått den äran att vara normala.

Ni hör ju själva vilken idioti det är. Återigen hade jag kunnat spy ur mig svordomar och förbannelser, men jag tänker hålla tillbaka. Jag tänker försöka tala klarspråk, för att dessa människor som är rädda för andra människor ska förstå. Man bör vara lugn och metodisk när man talar med den panikslagne har jag hört. Andas djuuuupt, Glasbergabor! Om ni nu är så förfärligt rädda för
det som är annorlunda, så försök åtminstone förskona era barn från att växa upp med samma skeva omvärldsuppfattning som er. Ska de behöva se er rädsla och ta efter, såsom jag fick ärva spindelfobin från min mor? Vill ni inte att era barn ska känna trygghet? Det kanske är en nyhet för er Glasbergabor, men världen är faktiskt full av andra människor. Det kryllar av dem, överallt! Människor som inte är riktigt som er själva.

Förskona oss som faktiskt ser alla människor som just människor, från er dumhet! Förskona de boende på LSS-boendet från er attityd som signalerar att inte alla har en plats i vårt samhälle. Förskona oss alla! Sätt er i karantän eller vad som helst, om det nu känns så hemskt! Men jag lovar er, att ni kommer att mjukna om ni ger alla människor en chans. När jag flyttade till Linköping från min hemort Arboga för ett par år sedan så hade den nya lägenheten till min förskräckelse frekventa spindelbesök. Idag är jag inte alls lika rädd för spindlar längre. Om ni lär er bo med andra människor, människor som inte är er själva, kanske ni lär er att andra människor inte är farliga. Jag har också haft den äran att växa upp i ett öppet hem, där det ena originalet efter det andra kommit och gått, och som jag har vuxit som människa. Tack kära mor och far! Och till er Glasbergabor: det är en ynnest och ett privilegium, som ni borde unna er själva och era barn!

Jag har fastnat för ett citat som passar i sammanhanget. Jag förstod dess innebörd när Filip Hammar använde det i sitt sommarprat i P1, i samband med att han pratade om sin funktionsnedsatta syster Linda. Citatet är hämtat från Leonard Cohens låt “Anthem” och lyder:
There is a crack in everything, that’s how the light gets in“. Släpp in ljuset i Glasberga, släpp in ljuset!

Posted in Uncategorized | 3 Comments

The Wave

Inläggen på denna blogg dyker upp alltmer sällan, men min förhoppning är att kvalitén väger upp detta. Här kommer en liten låttext jag författade på sommarjobbet idag. När tankeutrymmet blev stort i frånvaron av arbetsuppgifter började jag fundera på det här med tro och att resan kanske ibland är målet. Ja, resten får läsaren själv tolka…

The Wave

They tell you not to sink into believing
Time is a precious thing you know
But don’t think it’s simply deceiving
Trees and flowers needs light to grow

The untrue is a truth in itself
And to the fairy this world is the tale
A tale of laughter, tears, joy and sorrow
And so a shelter from the pain of tomorrow

So call for your hero that maybe will come
Look out to sea, there’s a new wave coming on
Isn’t it beautiful, my son?
The wave that’s coming on

So the drunken tinker told another fib
And then he sank deeper in his sigh
While a newborn baby cried out in his crib
Bartender counted; tinker, tailor, soldier, spy

But the gathered will remember all he said
When the world goes down in thousand degrees
And that baby may let him rest his weary head
When the fire sweeps our plains and galleries

So call for your hero that maybe will come
Look out to sea, there’s a new wave coming on
Isn’t it beautiful, my son?
The wave that’s coming on

Everything might have came to be in a flash
And that everything may stand to human perceptions
But that it’s a needle exploiting air from the tales
Is just one of nature’s greatest deceptions

So call for your hero that maybe will come
Look out to sea, there’s a new wave coming on
Isn’t it beautiful, my son?
The wave that’s coming on

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Tentaångest – så känns det!

Igår satt jag och pluggade och kände mig allmänt svart inombords. Som avslutning på min plugg-session skrev jag denna lilla känsloanalys:

Den 13 mars 2013. Det snöar ute. De försynta vårvindarna har återigen fått ge vika för vinterns iskalla och ihärdiga grepp. Kylan kunde knappast återvänt lägligare. Jag sitter i universitetsbibliotekets läsesal och plöjer igenom sida efter sida av svart bläck mot vit bakgrund. Med tiden liknar det alltmer ett hopplöst trassel. De svarta figurerna fyller inte ut några okunskapens håligheter. De samlas snarare på hög, en hög som sedermera ska bli ett berg som jag är tvungen att ta mig över. Vid varje suck sipprar ännu en gnutta livslust ut och lämnar mig bortkommen i ett mörkt tomrum. Jag som trodde att universitetets korridorer skulle vara fyllda av kunskap, jag finner mig själv vilsekommen i en till synes oändlig labyrint. Var det inte meningen att korridorerna skulle leda mig någonstans? Desto mer jag lär mig, desto mindre inser jag att jag kan. Hur långt man än har kommit, har man alltid längre kvar, som en svensk rockpoet skrev. Jag vandrar i tentaskuggans ångestmättade dal, men inte för första gången! Jag har hittat ut förr och jag tänker hitta ut igen! Frågan är bara hur…  

Posted in Uncategorized | 1 Comment

Jonas liv up close – ett kollage av några väl valda bilder från min gamla mobil…

DSC00015
Det smakade bra, tack! 🙂

DSC00033
Jag som Voldemort under SOF 2011. Otroligt innovativt med nylonstrumpan över huvudet för att få den rätta looken! Man kan också se att jag håller i en Smålands 5,2. Detta kan tyckas olämpligt i en parad som barnfamiljer beskådar. Jag vill dock till mitt försvar säga att jag drack upp den innan paraden börjat. Sen om barnen ryggade tillbaka på grund av mitt utseende eller på grund av min malt- och jästdoftande andedräkt, det kan man endast spekulera kring.

DSC00066
Dennis spelar gura och Robin spelar sax på en balkong i Göteborg, sommaren 2011.

DSC00070
Sommaren 2011 tog jag fram sticksågen och skyddsglasögonen. Sedan gick jag runt, sågade lite, poserade lite och kände mig händig. Testosteronet fullkomligt flödade!

DSC00077
Även i Örnsköldsvik flödade testosteronet sommaren 2011. Jag, min vän Robin och hans bror Rickard fiskade. Självklart svor vi en hel del och bröt nacken av varenda fiskjävel! Sedan åt vi våfflor med sylt och grädde.

DSC00106
Backstage med Beethoven, hösten 2011. Spelade honom i ett sådant här så kallat studentspex.

DSC00132
Jag provade på en ny stil inne på Intersport. Plötsligt fick jag en oerhörd lust att käka varmkorv och skrika på ungarna i närmsta knattelag.
DSC00178
I took a nap in a lap. A laptop.

DSC00199
BATMAN KOM TILL ARBOGA!!! Jag sket på mig! 😀

DSC00204
Jag och min systerdotter Tuva var tuffa i solbrillor sommaren 2012. Hon har på sig mina och jag hennes.

DSC00219
Peder och Robin ollar på Solnas gator.

DSC00243
SkÖLjmedel! Det gäller att man smörjer kråse’, likväl som det man ska ha påse’!

DSC00278
Just det! 😦

 

 

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment