Svartsjukans outgrundliga vägar…

Han fanns där redan första gången hon och jag träffades.
Jag fick väl lite beröring, åtminstone en kram eller två, men han…
Han hade väntat på henne under hela tiden jag var där!
Jag kunde riktigt se den längtan hon bar i sina ögon, efter honom!
Jag minns första gången jag fick lägga mig vid hennes sida.
Mitt hjärtas rapida slag kändes så kraftfulla att jag liksom höll mig för bröstet ifall att slagen skulle synnas utåt.
Det var så det kändes. Jag darrade och jag kunde inte sluta svälja, sådär ljudligt som man gör när man blivit  nervös och tänker att man inte ska svälja, men så gör man det ändå, för att man tänker på det! Typiskt dumt!
Att ens få ligga där under samma täcke som henne, kändes som en känslomässig förening, kraftfull nog att krossa alla berg som kom i vår väg!
Men mitt hjärtas hoppfulla slag dog ut när jag insåg att han också var där.
Det var som om mitt hjärta blivit spetsat av ett blystift. Hjärtat blev tungt och grått.
Det hela blev till en resa i kärlekens tortyrkammare.
Tiden gick och jag fick bevittna hur han blev kanalen för hennes sorg, glädje, upphetsning, frustration och… hennes fristad.
Hos honom väcktes hennes drömmar till liv och hos honom fick hon vila sitt, av omvärldsuppfattningar, normer och förväntningar, kantstötta huvud. Och där fanns jag, blott som en obetydlig åskådare.
Tänk att jag blev bekräftelsen på, och den som definierade deras samexistens!
Det var ju till henne mitt hjärta ville när det slog så hårt att revbenen nästan gick av.
Hon måste ha missat det helt. Kanske trodde hon att vi bara var vänner.
Men jag ville inte ha någon annan! Och denna tunnelsmala perception ledde mig in i ett oändligt mörker.
Plötsligt var allt svart och jag fylldes av en ohämmad vrede!
Först tänkte jag bara tanken, sedan blev det till handling.
Jag tog honom i mina bara händer och slet ut fjädrarna ur tyget, liksom hjärtat ur bröstet, på honom!
Sedan föll jag i gråt, i en skamfylld kalldusch av insikt av vilket vansinnesdåd jag hade låtit mig drivas till att utföra.

I min kväljande förtvivlan kved jag; JÄVLA KUDDJÄVEL!

Advertisements

About milkaddiction

Alldeles för komplex för en kort beskrivning...
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

One Response to Svartsjukans outgrundliga vägar…

  1. Malin says:

    Men åh, jag som hela tiden såg Beethoven, Katarina, Mozart och din ångestscen framför mig. 🙂 Jättefint skrivet, hursom!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s