Topp 8 – Smått obekväma situationer som kan uppstå när man möter en flyktigt bekant…

Uj uj uj, ikväll bjuder jag på en lista full av situationer alla kan känna igen sig i men helst inte vill kännas vid. Huga! Samtidigt som jag skrattat mycket när jag, med lite hjälp från min vän Max, satte ihop listan, så kan den likväl generera rysningar när man tänker sig in i dessa obekväma situationer. Kanske är dessa situationer vanligt förekommande i synnerhet här i Sverige. Vi är ju ett folk som inte har det så lätt med det här att öppna sig för främlingar. Hur som helst… Jag vill att ni tänker er att ni träffar en främling på en fest, eller kanske på jobbet eller liknande. Om ni är på fest kanske ni båda är intoxikerade av någon form av rusdryck och känner att de sociala barriärerna är som bortblåsta. Ni växlar några ord med varandra. Vips, så har man skaffat sig en flyktigt bekant! Tänk er nu att ni möter personen en vanlig vardag, utan alkohol i blodet eller utanför er proffession eller hur ni nu än kan ha mötts. Då kan det ibland vara lite svårt att veta hur man ska te sig. Jag ger er härmed; Topp 8 – Smått obekväma situationer som kan uppstå när… 

8. …när man möter en flyktigt bekant och inte vet om man ska hälsa, så hälsar personen precis när man passerar varandra, varpå man själv säger “hej” när man redan passerat personen.
Det är ingen jättepinsam situation vi talar om här, men det räcker för att känna sig lite dum en stund. Varför kunde man inte bara ha hälsat när man såg personen istället? Ja… det är inte alltid lätt att veta hur man ska göra.

7. …när man hälsar på en flyktigt bekant i en kö eller liknande och inte vet om man sedan ska inleda en konversation eller inte.
Det händer väl inte så ofta, men ibland kan man hälsa på någon som man mer eller mindre är tvungen att fortsätta stå nära efter att man har hälsat, men utan att ha några planer på att kallprata med personen. Då kan det bli ett “hej” och sen en lite dröjande blick som liksom hänger kvar där som en förhoppning, men som sedan bara dör ut. Ännu värre kan det bli om man väl tar sig modet att säga något meningslöst som typ “läget då?” och får ett kort svar och konversationen sedan dör.

6. …när man har hälsat på en flyktigt bekant och möter personen kort därefter och inte vet om man ska hälsa igen eller säga något trevligt och därför bara ler lite tafatt.
En annan klassiker i den här situationen är att man höjer ögonbrynen lite och drar lite på mungiporna. Typ som ett stumt “tjabba”.

5. …när man möter en flyktigt bekant på en lång raksträcka och inte vet när det är dags att ta ögonkontakt och säga hej.
Jag hatar när det händer! Man går där och tittar på typ träd och buskar bara för att inte titta rakt fram. En annan klassiker är ju att man tar upp mobilen och låtsas sms:a lite och sedan kollar upp i lagom tid. Så genomskådligt!

4. …när man får vända sig och prata för att man passerat en flyktigt bekant som plötsligt ställer en fråga som typ “läget då?”.
Mardrömmen är ju om det händer när man cyklar. Då går det så fort att man kanske inte hinner få svar på sitt “själv då?” och så känner man sig dum för att man gapar rätt ut i tomma intet.

3. …när man ser en flyktigt bekant på tåget eller bussen och hälsar på personen, men man vet inte om man kan sätta sig bredvid personen, varpå man liksom staplar fram obeslutsamt.
Haha, nu börjar det bli jobbigt! I huvudet eskalerar dilemmat; hur gör jag nu?! Man vet inte om personen väntar på någon som ska sitta bredvid och man kanske inte gärna frågar om man får sitta där heller, för då kanske man får svaret att personen väntar på någon och så känner man sig avvisad och dålig.

2. …när man möter en flyktigt bekant och inte vet om man ska hälsa eller inte och råkar få ögonkontakt en kort sekund och sedan råkar kolla bort för att man har bestämt sig för att inte hälsa, så hälsar personen precis när man kollar bort och så får man försöka se lite förvånad ut och hälsa tillbaka.
Man ba; “Oj, jag såg inte att det var du… hej!”. Alla vet att man såg vem det var. Du vet det, den flyktigt bekanta vet det. En sådan situation kan få en att känna sig så blottad. Man kanske vill upprätthålla en allmänhetens bild av sig själv som självsäker och liksom… skön. Så händer en sådan här grej. Aj aj aj!

1. …när man möter en flyktigt bekant som hälsar och så får man bara fram ett svagt “He…”.
Åh nej! Skona mig! Om Gud är nådig låter han det aldrig hända mig igen! Det är det absolut värsta som kan hända när man ska hälsa på någon. En liten osäkerhet i kombination med att man kanske inte använt rösten på en stund ökar risken för en sådan fatal miss. Händer det en själv så kan man riktigt känna hur personen fnissar bakom ryggen på en när man passerat varandra. Kanske går personen till sina kompisar och berättar om fadäsen; “Jag mötte den där Jonas idag, och så hälsade jag på honom och han ba “he…””. Och så skrattar dem högt! =( Vilken mardröm! Jag brukar drömma om att det händer och så ser jag framför mig hur alla skrattar hysteriskt, varpå jag vaknar med ett ryck, alldeles kallsvettig och vettskrämd! Nej, nu skämtar jag… Det är väl förmodligen inte en så stor grej egentligen, men ändock skäms man ganska ordentligt när det händer.

Advertisements

About milkaddiction

Alldeles för komplex för en kort beskrivning...
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s